Jag älskar dig. Och jag vill kunna göra något åt allt det onda.

Jag vill kunna hålla borta tårarna varje gång jag ser dig.

Men det faktum att du är död om ett par timmar tar kål på mig.

Varje sekund gör att jag dör om och om igen inombords.

Jag saknar dig, även om jag kan gå ner nu och röra dig.

Det kan jag inte om tjugofyra timmar.

Sista gången.

Inatt.

Död.

Det ordet ekar i mitt huvud.

Jag förstår inte att de tar dig ifrån mig när jag inte är hemma.

Jag fattar inte att deinte låter mig hålla dig en sista gång.

Det förlåter jag dem aldrig för.

Om de mördar dig, kommer jag aldrig ens se på dem igen.

Du ska hedras och det ska göras riktigt.

Rätt och riktigt.

Inte mord.

Död.

FAN. Jag älskar dig.



Jag saknar dig mer för varje sekund.

Inget annat än kärlek. Och saknad. Ren, genuin, riktig kärlek.