Across my memory.

Deana Carter - Once upon a december

Nostalgi- och deppmusik är min ton just nu.
Vaknade i morse - läs: innan 2 iallafall. - på prima humör. Städar som en tok, Oscar kommer - prima humör.
Mathilda kommer, vi går ut, far till henne - prima humör, livet leker.
Så kommer jag hem och det gör.. INTE det.
Jag känner att jag egentligen går way out of line som, ja, mer eller mindre hänger ut mig själv.
Jag vet inte, men i princip samma sekund som jag gick genom ytterdörren kände jag hur fel det var.
Usch. EMOGURL.
Jag borde allvarligt packa, men jag orkar inte. I don't even know what to bring.

Jag ser att jag fortfarande har obytt sängkläder. Det måste - !!!! - göras, innan.. Ja, innan jag går och lägger mig imorgon.
Innan jag går och lägger mig imorgon ska jag även ha packat större delen av det jag ska ha med mig, samt vara redo mentalt för att fara och jobba samt lista ut vad jag ska göra med rufset på skallN.
Fortsätta vara blond, bli röd, bli orange, bleka meeeeeeera eller.. Ah, what to do?
I-landsproblem hej och hå, men så rullar jag nu för tiden.

Känns som om det här inlägget blev långt, emo, egoistiskt och humorbefriat.

HOP ALONG NOW MY FRIENDS,