På McDonalds.

Lever ett liv av ny kaliber, med en sprudlande vän som kletar ner mig medan hon bär min pojkväns byxor, en säng som är större än den förra men mindre än väntat, en hund som vant sig vid ett lyxliv i lägenhet och en självbild som må vara skevare än vanligt men definitivt sundare.

Huruvida livet på en pinne utvecklar sig till vad man önskar återstår för var individ att se, men jag börjar nöja mig.

Kan alltså konstatera ett glädjande fakta i form av att jag är lycklig. Saknar min mamma, min pappa och mina systrar, varav en med bruten överarm.
Att inte se allting, som livet i fråga, på ett ytterst diffust vis är underbart. Känner mig välkommen tillbaka efter månader av mörker. Jag känner mig helad. Typ.

Ack att vara gammal och vis.


Mamma♥