And when she stepped out, never looked either way. A big auto hit her and sped away fast, the little girls prayers had been answered at last.

Återigen ensam.
I ett försök att ta tillfället i akt bestämde jag mig för att spendera kvällen med att se film.
Började med att öpona filmbiblioteket jag är stolt innehavare av, kände ingen lust, startade en film, kände ingen lust, begrundade möjligheten att avsluta min hastiga filmkväll och istället göra något nyttigt, somatt gå en promenad.
Risken för att spendera en drös med minuter i den friska luften är ytterst överhängande.
Stämningsnedsattande faktorer så som storm utanför en absolut ensamhet sätter dock ganska starka motargument.
Huruvida jag bestämmer mig för att trotsa vädret och sätta livhanken som insats i en välbehövlig promenad återstår att se ännu.

Från det ena till det sjuttonde; lägenheten är nu skinande ren, det är underbart. Ljusen är återigen bytta och tända, det luktar gott och jag mår bra, trots omständigheterna.

Planerar lite lätt inför morgondagens middag. Även inför hela morgondagen, insåg jag just. Erik jobbar helahelahela dagen imorgon, och han tar allas vår David med sig, igen.
Jag har sakta men säkert kommit till insikten att det är ganska tråkigt att inte ha några vänner i den här delen av världen, faktiskt.
Dagarna blir helt enkelt ganska jävla meningslösa, de dagar Erik inte är hemma alltså. Undrar varför jag kallar det här hemma? Kanske, så trivs jag bra nog fö att bevittna det som en potentiellt hem.

Nu är beslutet taget; min kropp skall sväljas hel och hållen av den storm och kyla som hägrar i natten.

SES OM JAG LEVER,


Dagen till ära tar vi en bild på Eriks bil som David har fotat.

---

Update: Jag gick ut på balkongen och ångrade mig genast. Innekväll, alldeles ensam, det är vad det blir.