Inte en toppendag idag vill jag lova.

Igårkväll fick jag drunkna, kände hur jag skönk och hur livet sakta gled bort. Sen vaknade jag, klockan var kvart över tio, massivt mycket ångest, skakade, fick ingen luft och kroppen kliade. Faaaan, vad den kliade. Trodde jag skulle spricka i tusentals minimolekyler, för att jag inte kliade tillbaka.

Mera ångest, ville dö, mera ångest, tog Atarax, skrev engelskan - ändrade tema mitt i allt för att sedan sitta och dumglo rakt ut i mitt rum.

Somnade typ vid halv sex, upp halv sju fixa håret, sminka mig, somna på sängen, missa bussen, komma till insikten att jag tar halv tio bussen.

Kul liv..

Jag älskar iallafall Erik, älskarälskarälskar. Jag skrev mitt engelskatal om hur det har förändrat min livssituation att bli kär. Om hur jag är verkligt lycklig först när jag får andas samma luft som honom, känna hans värme och hur allt det där räddar mig från undergång var dag.

Först tänkte jag skriva ett ''tack''-tal till alla som jag uppskattar, som har hjälpt mig och som, ja, räddar mig helt enkelt.

Det blev en femton minuters historia. Det dög inte.

Skulle faktiskt kunna rabbla hur många som helst;

Tack mamma och pappa - för allt.

Tack Erik - för att jag får älska dig och känna mig älskad.

Tack Oscar - för att du gör mig till en lycklig människa, om än bara för stunden.

Tack Ulle och Conny - för den känsla av frihet jag känner när jag är med er.

Tack Elin - för att jag fått gnälla, gråta, förbanna och hata alla utan att känna mig tvingad.

Tack till mina systrar - för att ni får mig att vilja bättra mig och bli en bra förebild.

Tack Evelina - för att jag får glömma och fokusera på annat ibland.

Tack mormor och Kenneth - för att ni håller oss alla samman.

Tack Fanny och Jossan - för att ni är underbara vänner.

osvosvosv.♥

Hej, jag är fantastiskt emotionell idag.

Ignorera det bara, så blir det nog bra ska vi se.

HEJDÅ ALLA VÄNNER,

♥